oliviaesterlind

första dagen på min övergång. känner mig utmattad. idag har jag ätit stark mat och trots allt tilltagit... andra metoder..

pain. hoppas det var värt det. vi får väl se vad som händer...

this pregnancy is hard on me.

önskar du förstod. var på min sida. tog mitt parti.

slemproppen har förresten gått. det var en sjuk känsla. obehaglig och pirrig.

vi var på sjukhuset idag igen. men vad hjälper det. iövermorgon är jag beräknad. men vad hjälper det.




kom bara kom.

nej livet är inte alltid så lätt.

jag är nu öppen minst 1 cm, har sprängande huvudvärk och gråter så gott som hela tiden. är trött på att vänta. vätskan i kroppen är olidlig. a l l t i n g  gör så fruktansvärt ont. jag kan inte böja fingrarna. jag kan inte sova på nätterna. mina höfter lossnar. jag kan inte gå längre- knäna smärtar i varje steg pågrund av all överbelastning och ryggen går snart av på mitten. jag har konstant fett hår och dålig hy. kan inte heller använda vanliga skor utan tvingas gå i crocks hela dagarna pågrund av svullnaden. ischias nerven plågar mig pågrund av att crocksen felbelastar.




jag har aldrig mått såhär. jag kan faktiskt inte förklara hur det här är. min själ har drunknat. jag är helt utmattad, orkar inte tänka, orkar inte vara. vet inte vad jag behöver.


jag är bara så utmattad.

var hos barnmorskan idag igen, och med den huvudvärken jag haft och att hon dessutom upptäckte lite äggvita i urinen så skickade hon in mig till omdömescentralen på akademiska. Det skulle bedömas om jag skulle bli igångsatt eller inte. Jag trodde faktiskt att dom skulle sätta igång mig, det är väl inte så konstigt att tro om både barnmorskan och sjuksköterskan sa att det antagligen skulle bli så. eller åtminstone gav mig det intrycket. så kommer man in till läkaren och blir hemskickad på en gång, såklart. det här är omänskligt. jag orkar inte mer. igår grät jag hela natten.

sista veckan nurå. trodde aldrig den skulle komma. lite vatten sipprar då och då, och lite av slemproppen har även släppt. har värkar varje dag. vet inte om det betyder något. imorgon ska jag till barnmorskan för sista gången, förhoppningsvis. då får jag se hur stort sf-måttet växt. för det slutar ju aldrig växa.

så kom nu, jag längtar mig tills döds.

idag var det tre år sedan jag och viktor blev tillsammans. det känns som det var så otroligt länge sedan. mycket längre än bara tre år. men jag är fruktansvärt lycklig. det är så mycket som händer, i en människas liv.

det är också sju dagar kvar till beräknat förlossningsdatum nu. vätskan i kroppen gör att jag inte känner igen mig själv i spegeln längre. smärtan är olidlig och jag orkar inte bära längre nu.

men idag är en bra dag. jag har städat hela lägenheten och vikt alla små barnkläder, vi har satt ihop spjälsängen och bäddat den. och jag har tänkt tillbaka på allt som har hänt. och jag känner mig glad. jag känner mig liten och stor samtidigt. jag känner att jag saknar att vara 16 år och nyförälskad men samtidigt en enorm tacksamhet för vart jag är idag. vad jag har tagit mig igenom och vad jag har upplevt. jag är inte den samma.

idag är jag glad.

jag är helt slut. igår kom jag till barnmorskan intet ont anande. hon mäter magen och inser att jag vuxit oroväckande mycket. så helt plötsligt sitter jag och tittar på henne när hon stressat försöker få tag i förlossningen för akuttid- och jag fattar ingenting. en halvtimme senare sitter jag på förlossningen och väntar på undersökning, helt inställd på att dom skulle antingen snitta mig eller sätta igång mig.

men inget barn har jag ännu. doktorn gjorde bara ett slarvigt ultraljud och sa att det var mycket fostervatten som var orsaken till min enorma mage... och sen skickade dom hem mig.

barnet var alltså inte större än snittet, sa han. vi får väl se varför han sa så...

jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så oönskad eller missplacerad. ser ni inte att jag lider? kan ni inte hjälpa mig?
eller bara ta mig på allvar. men det är så typiskt. han gick säkert bort till sina kollegor och frågade "har ni tid för en förlossning nu eller passar det bättre efter helgen?". klart alla vill hem när det är fredag. jag med, fast med ett barn- utanför magen.

vecka 39. jag skiter i allt. det kommer inget barn.

jag orkar inte vänta längre, på riktigt. vad ska jag göra? jag får panik. det är tungt, det gör ont, det är jobbigt.
precis varenda sekund under dagen går jag och väntar på att vattnet ska gå eller att värkarna ska sätta igång. men gör dom det? nej. går vattnet? nej.

det värsta av allt är att det mer eller mindre har satt igång. livmodertappen är ju mjuk och den har ju dragit sig tillbaka, enligt barnmorskan. Jag kanske till o med har öppnat mig. men det händer inget mer än så. All smärta jag känner leder ingenstans. det är bara smärta. and thats it.

jag orkar helt enkelt inte mer.

och den som tänker att vecka 39 är ju jättelångt gånget och att jag inte ska klaga för att det är ju faktiskt bara några dagar kvar, den ska jag dräpa.

det är som om vad som än görs blir någonting sorgligt. melankoliskt och desperat. så att man bara vill hjälpa.

idag är det tisdag. vi har varit på våran sista föräldragrupp/kurs. sen har jag shoppat amningsbh och det var fruktansvärt mammigt. jag köpte dessutom en eyeliner. detta hade en fruktansvärt konstig effekt på mig. jag har inte haft smink på mig mer än en gång i sommar. när jag kom hem så fixade jag mig och gjorde mig fin för mig själv, har städat hela lägenheten och haft fruktansvärt mycket energi och varit på extremt bra humör.

Se så mycket inverkan ett inköp kan ha på en människa. jag är extremt materialistisk.

annars har jag sura uppstötningar. och häromdagen hade jag förvärkar som hette duga. jag ville dö. kom ut nu lilla son.


annars kan jag säga att jag hatar den här "bloggen". det är som världens töntigaste dagbok. tur att ingen läser. utom dudå, tydligen mirre. men jag skiter i dig.

we live on a mountain
right at the top
there's a beautiful view
from the top of the mountain
every morning i walk towards the edge
and throw little things off
like:
car-parts, bottles and cutlery
or whatever i find lying around

it's become a habit
a way
to start the day

i go through this
before you wake up
so i can feel happier
to be safe up here with you

it's real early morning
no-one is awake
i'm back at my cliff
still throwing things off
i listen to the sounds they make
on their way down
i follow with my eyes 'til they crash
imagine what my body would sound like
slamming against those rocks

and when it lands
will my eyes
be closed or open?

i'll go through all this
before you wake up
so i can feel happier
to be safe up here with you

idag åt jag inte helt genomstekt kyckling. och nu mår jag illa. jag vet inte om jag nojar men jag mår inte bra.

längtar till födsel så fruktansvärt mycket. klarar inte av mer, vet inte vart jag ska hämta kraft ifrån längre. är så trött.



vill hitta ett fint, perkekt namn. men hur lätt var det då.
det som är mest fantastiskt just nu är att känna hur du rör på dig. känna när du hickar för du svalt vatten. se dina konturer utanpå min mage. jag kan inte sluta undra vem du är. hur ser du ut? gillar du matte, musik eller sport? jar du rakt hår som jag eller har du lockigt som din pappa? har du breda ögonbryn som båda dina föräldrar har? ja antagligen.. stackars liten, det blir inte lätt för dig med sånna ögonbryn.

jag ska göra dig till en riktig mamasboy. jag ska lära dig allt jag kan.

det har varit hemskt inatt. jag är så fruktansvärt trött och tung. och nu dessutom sjuk. varenda rörelse när jag sover väcker mig och så tar det typ fem minuter att vända sig om. man kan ju inte väcka viktor heller precis och typ "dra i min hand så jag kan komma över på andra sidan". och höfterna gör ju så fruktansvärt ont, så jag kan ju inte undvika att vända på mig heller, det gör helt enkelt för ont. och alla toabesök, jag hatar toaletten. eller älskar kanske snarare. jag orkar verkligen inte mera blir galen får panik what to do what to do.

jag är bara... utmattad. klarar inte av det här mer. helt sömnlös, sen ska man klara av en förlossning utöver det här? och sen när allt väl är över så har jag en skrikande unge att ta hand om. kommer jag någonsinn att få sova igen?

min dröm är att få sova en hel natt. bara en. det är allt som krävs.

mer än allt annat vill jag spela igen. och skriva.

tänk att du blev en pojke. det är magiskt.

så otroligt mycket som händer. vi är landade i uppsala sedan ganska länge, vi har bott hos mina föräldrar, hos mormor och morfar. och den 30e flyttade vi in i lägenheten. slavsta. det känns så... underbart. det är bra läge och jag har längtat. det mesta är fixat, vi hämtade sofforna idag och nästan allt är uppe. bra.

det är en månad kvar nu. sen så.
hur förklarar man ett liv som.. gravid? det är så konstigt att det snart är över. ibland tänker jag när jag ser på andra kvinnor att dom är tomma. det blir nästan lite äckligt. jag måste få säga det. tomt är obehagligt och lite äckligt. det har blivit svårt för mig att förstå att folk faktiskt går omkring så, och att jag själv har gjort det i hela mitt liv. tom.
samtidigt vill jag inte mer, jag är så fruktansvärt trött på att vara så här tung och stor. Jag vill bara sova. på mage, en hel natt, utan att behöva kissa, utan att behöva vakna av att höfterna värker så till den milda grad att jag bara vill lägga mig ner och. dö. jag vill verkligen bara sova.

men det antar jag att jag ändå inte kommer få, för sen kommer ju du, vad du nu heter. och håller mig vaken natterna i ända. sucking milk. jag kommer aldrig att få sova. kommer heller aldrig att förstå hur stort det här är.

2741 gram står det att du väger nu, på tabellen. men jag tror du är större.
48 cm står det att du är nu, på tabellen. men jag tror du är större.

jag går bara och väntar på att vattnet ska gå. men egentligen så tror jag nog att det aldrig kommer att göra det. hur kommer det att bli, kommer jag att dö?

är trött, vill ha ut dig. vem är du? hur är du? bli inte jobbig.. det vet jag att du inte kommer att bli.

det är mysigt när du sparkar så jag kan se hur du ligger, din lilla fot som trycker ut. åh. kom ut.