oliviaesterlind

jajajajajajaja.


jag vill bara. berätta. hur det känns ibland. dessutom behöver jag skriva och det liksom kvider i magen som om den bara skruvar sig i varv runt om sig själv. bara sådär så jag ba typ liksom öh du vet aaaaaaaaaaaaaaaaah. mm typ så.

det flödar inte. verkligen inte.

jag har sett framför mig så mycket och sen kommer man fram till dagen då  jag undrar hur det är påriktigt, för mig. det gör jag faktiskt, jag undrar.
jag har sett framför mig så mycket, under många år hur det skulle bli nu. att boa in sig. men hur lätt är det med ingenstans att bo.

sen det där med att ge liv åt en annan. stort.


och det som är så svårt är informationen. allt som ska tas in och väljas. jag vet inte ens vilja val som måste tas. och dom jag vet om är så obehagliga på flera sätt. och bra såklart. men hur ska jag veta?

nej det är inte så lätt alltid.