,
vecka 39. jag skiter i allt. det kommer inget barn.
jag orkar inte vänta längre, på riktigt. vad ska jag göra? jag får panik. det är tungt, det gör ont, det är jobbigt.
precis varenda sekund under dagen går jag och väntar på att vattnet ska gå eller att värkarna ska sätta igång. men gör dom det? nej. går vattnet? nej.
det värsta av allt är att det mer eller mindre har satt igång. livmodertappen är ju mjuk och den har ju dragit sig tillbaka, enligt barnmorskan. Jag kanske till o med har öppnat mig. men det händer inget mer än så. All smärta jag känner leder ingenstans. det är bara smärta. and thats it.
jag orkar helt enkelt inte mer.
och den som tänker att vecka 39 är ju jättelångt gånget och att jag inte ska klaga för att det är ju faktiskt bara några dagar kvar, den ska jag dräpa.
jag orkar inte vänta längre, på riktigt. vad ska jag göra? jag får panik. det är tungt, det gör ont, det är jobbigt.
precis varenda sekund under dagen går jag och väntar på att vattnet ska gå eller att värkarna ska sätta igång. men gör dom det? nej. går vattnet? nej.
det värsta av allt är att det mer eller mindre har satt igång. livmodertappen är ju mjuk och den har ju dragit sig tillbaka, enligt barnmorskan. Jag kanske till o med har öppnat mig. men det händer inget mer än så. All smärta jag känner leder ingenstans. det är bara smärta. and thats it.
jag orkar helt enkelt inte mer.
och den som tänker att vecka 39 är ju jättelångt gånget och att jag inte ska klaga för att det är ju faktiskt bara några dagar kvar, den ska jag dräpa.
Kommentarer
Trackback
