oliviaesterlind

så otroligt mycket som händer. vi är landade i uppsala sedan ganska länge, vi har bott hos mina föräldrar, hos mormor och morfar. och den 30e flyttade vi in i lägenheten. slavsta. det känns så... underbart. det är bra läge och jag har längtat. det mesta är fixat, vi hämtade sofforna idag och nästan allt är uppe. bra.

det är en månad kvar nu. sen så.
hur förklarar man ett liv som.. gravid? det är så konstigt att det snart är över. ibland tänker jag när jag ser på andra kvinnor att dom är tomma. det blir nästan lite äckligt. jag måste få säga det. tomt är obehagligt och lite äckligt. det har blivit svårt för mig att förstå att folk faktiskt går omkring så, och att jag själv har gjort det i hela mitt liv. tom.
samtidigt vill jag inte mer, jag är så fruktansvärt trött på att vara så här tung och stor. Jag vill bara sova. på mage, en hel natt, utan att behöva kissa, utan att behöva vakna av att höfterna värker så till den milda grad att jag bara vill lägga mig ner och. dö. jag vill verkligen bara sova.

men det antar jag att jag ändå inte kommer få, för sen kommer ju du, vad du nu heter. och håller mig vaken natterna i ända. sucking milk. jag kommer aldrig att få sova. kommer heller aldrig att förstå hur stort det här är.

2741 gram står det att du väger nu, på tabellen. men jag tror du är större.
48 cm står det att du är nu, på tabellen. men jag tror du är större.

jag går bara och väntar på att vattnet ska gå. men egentligen så tror jag nog att det aldrig kommer att göra det. hur kommer det att bli, kommer jag att dö?

är trött, vill ha ut dig. vem är du? hur är du? bli inte jobbig.. det vet jag att du inte kommer att bli.

det är mysigt när du sparkar så jag kan se hur du ligger, din lilla fot som trycker ut. åh. kom ut.